Musiken

Lidköping 2018

Max Lager's New Orleans Stompers



Hej och välkommen till vår hemsida! Här hittar du information om bandet och dess medlemmar, musiken, skivorna och annat smått och gott.

 

     För att komma i kontakt med bandet är du välkommen att

        ringa Ulf på  +4631 911256   eller  Rulle på +4676 1778646

     alternativt att skriva till info@maxlagers.se

Musikalisk inriktning

 

Max Lagers New Orleans Stompers är företrädare för den s.k. New Orleans Revival-skolan. Några av våra förebilder är sådana storheter som Bunk Johnson och George Lewis (1940 och 50-tal). Vi låter oss inspireras av dessa stora musikalis­ka per­sonligheter, men vi kopierar inte deras musik utan vi tolkar jazzen på vårt eget sätt.

 

Kännetecknande för New Orleans Revival-jazzen (och vår musik) är att den är omedelbar, lättillgänglig, ofta ganska oarrangerad och mycket svängig. Gladjazz med tryck!

 

Utöver god instrumentell förmåga kan vi "skryta" med att vi har flera goda sångare i bandet och detta utnyttjar vi flitigt.

 

 

Historik

 

Bandet uppstod 1979. Första gången Max Lagers spelade var det som ett "plockband" där lediga musiker från andra band plockats ihop för en spelning på Jazzhuset i Göteborg. Resultatet blev dock så lyckat att Max Lagers fortsatte att leva och att utvecklas. Max Lagers N O Stompers är idag ett av Sveriges ledande tradjazzband. 

 

Namnet Max Lager fordrar en förklaring. Det finns nämligen ingen orkester­medlem som heter Max Lager. Vår pianist, Ulf, har (har haft) konstnärliga ambitioner utöver jazzmusiken och han skrev på 70-talet en roman som han till sin stora förvåning fick förlagd. Romanen heter "Radhushöst" och huvud­figuren i denna roman, en "avdankad" jazzpianist, heter Max Lager. Denna fiktiva figur fick alltså låna sitt namn till vår orkester.

 

Max Lagers hör hemma i Göteborg. Bandet gör regelbundna turnéer i Sverige och till våra nordiska grannländer. Idag är Max Lagers en internationellt etablerad orkester och bandet har gjort flera turnéer i bl.a. Storbritannien, Tyskland och Holland och framträtt med etablerade jazzartister som Sammy Rimington, Orange Kellin, Lars Edegran, Wendell Brunious, Duke Heitger, Adrian Cox och Anna-My Ekström Zetterberg.

 

Den 20 februari 2016 gjorde vår fd träblåsare och kapellmästare "Anton" Ekström sin sista spelning med Max Lagers. Från november 2017 hälsar vi Mikael Cinthio välkommen som ordinarie träblåsare i Max Lagers.



-----------------------------


Recension från SeaSide Jazzklub, Frederikssund, 13 april 2019


Anmeldelse!

Max Lager’s New Orleans Stompers i SeaSide Jazzklub den 13. april 2019.

Orkestret, der spillede lørdag den 13. april kalder sig ”Stompers”. Ordet kommer fra det engelske ”stomp”, som betyder noget i retning af at trampe energisk og rytmisk med foden, og det var netop det, som et meget lydhørt publikum gjorde under koncerten med Max Lager’s New Orleans Stompers.
Orkestermedlemmer i det traditionelt opbyggede orkester med tre blæsere og fire i rytmegruppen blev budt velkommen af Christian Westergaard, hvorefter musikerne med saft og kraft kastede sig ud i første sæt.
Her var ikke tale om en flok ældre musikere (Jesper Albrektsson naturligvis undtaget), der blot skulle ”snige” sig gennem en tresæts jazzkoncert. Nej, her var tale om jazzmusikere, som på deres egen originale måde fremførte mange traditionelle melodier med energi og originalitet, så ingen i salen var i tvivl om, at alle ”Stompers” havde spilleglæden i behold. Og som sædvanligt var der en god velafstemt lyd, så vi tilhørere samlet set fik et meget harmonisk lydbillede med en fin balance mellem de syv musikeres udfoldelser.
I alle numre demonstrerede solisterne, at de var mestre i det kollektive sammenspil, som karakteriserer den originale traditionelle jazz. Mikael Cinthio, der spiller kraftfuldt og melodiøst på clarinet, altsax, sopransax og i enkelte numre også blokfløjte, dansede sig gennem sine soli samtidig med, at han med mellemrum spillede med den ene hånd hængende afslappet ned langs siden. Han er i stand til på sin egen personlige måde at spille såvel lyrisk som kraftfuldt på de forskellige instrumenter. Jesper Albrektsson, som er fast trompetist i det kendte svenske band ”Second Line Jazzband” var med som reserve for Bo Ericsson. Jespers spil er virtuost og elegant og når med sin gennemslagskraft ned i den fjerneste ende af salen. Peter Trägårdhs solospil på trombonen var overbevisende vellyd gennem hele koncerten. Men bedst var - som nævnt - deres kollektive sammenspil, hvor de sammen fortolkede de mange kendte såvel som ukendte numre.
Samtidig demonstrerede rytmegruppen, at den mestrede at lægge en swingende baggrund for solisterne uden at de selv brillerede med diverse soli. Orkesterlederen Ulf Albrektsson, der introducerede numrene på udpræget svensk, hvor man skulle anstrenge sig for at få det hele med, spillede dog flere gange solo på pianoet, samtidig med at han sang flere numre med sin karakteristiske stemme.
Ored Borgsund på kontrabas skabte gennem hele koncerten en sprød og velklingende baggrund for solisterne og Lennart Carlsson på trommer og Anders Rylander på banjo lagde endnu mere drive i rytmegruppen, som tydeligvis inspirerede solisterne gennem hele koncerten sammen med det meget lydhøre publikum.
Med dette flotte kollektive sammenspil er vi inde ved den traditionelle jazz’ inderste kerne, hvor musikerne bliver inspireret af hinanden og af publikum og leverer en musikalsk oplevelse af høj kvalitet.
Samtidig med at numrene blev spillet på traditionel vis, var der indbygget mange finurligheder i mange af dem fx blokfløjtespil og sang af flere af de øvrige musikere. På programmet var forskellige kendte numre som “OH Marie”, “In The Upper Garden” komponeret af den berømte klarinetist George Lewis , “Let me call you sweetheart”, “Love song of the Nile”, og det gamle Sidney Bechet nummer ”Dans les rue d’Antibes”, men også mere ukendte numre som “I‘ll take you home again, Kathleen” og det ærkesvenske nummer “Stäng inte dörren”.
Koncerten sluttede med nogle numre, som er sikre publikumstræffere: ”Corrine Corrina”, ”Nyboders pris”,” On a Coconut Island”, ”Eh la bas” og til allersidst ”Kid Thomas Boogie”. Og ganske rigtigt gyngede salen med i alle numre med spontane klapsalver retur til solisterne.
Alt i alt endnu en flot traditionel jazzkoncert, der ligesom koncerten med Jesse’s New Orleans Band i februar viste den traditionelle jazz’s mangfoldighed og dens utallige muligheder for spændende fortolkninger.

Anmeldelse af,
Mogens Lebech Jensen




-----------------------------


Recension från Nya Lidköpings Tidning 11 Mars 2013

Recension från The Times 23 mars 1996